Också jag.
Hon skrev det med läppstiftet på pappersduken; först försiktigt under tallrikskanten, sedan kors och tvärs, gement och spretigt.
Också hon var stundtals uppfylld av det.
Javisst.
Det ofrånkomliga, det bortom varje rimligt tvivel liggande.
Det vilsamma.
Också hon var frestad att bakåtlutat sälla sig, låta sig tas av det, framifrån och sedan bakifrån.
Tanne lever med Hannes, den ende hon vill ha. Men han kräver något annat; ett barn. Hon väjer för tanken. Hon, som har döden och livet så tätt inpå sig – på långvårdsavdelningen där hon arbetar och i föräldrahemmet där minnet av Det oerhörda förlamar och förtär.
Men vem är hon att välja, hon som alltid valts bort? Vem är hon att trotsa det förutfattade? Längtan och rädslan är som en flackande låga i henne – lysande het och isande blå.
Maria Fröjdh är journalist och författare. Hon har arbetat länge inom dags- och fackpress, bland annat på Vi Föräldrar, och varit redaktör för en rad böcker om barn och föräldraskap. Blåeld publicerades första gången 1993 och är hennes andra roman.
