Var finns de hemlighetsfulla fickor av lycka där människorna kan gömma sig i en tid som vår? I sexualiteten? I kärleken? I besattheten? I umgänget med en dröm eller en idé?

I den här boken har Lars Gustafsson försökt att skildra alla dessa alternativ och några till. Det har blivit en ganska brokig samling figurer. En av dem är en senil gammal kvinna på ett ålderdomshem. En är en internationell tjänsteman. En är professor vid ett universitet i den amerikanska södern. En är i bokstavlig mening idiot. Långt ifrån alla dessa människor är sympatiska. Några av dem har vad någon skulle kalla en avskräckande kyla, en speciellt modern form av ytterlighet i sina relationer. Alla har de en sak gemensam; de visar att ingen riktigt vet vad en människa är. Och ingen vet heller vem han själv är.

Det är i den gåtan som friheten består.

Lars Gustafsson, född 1936, debuterade 1957 med romanen Vägvila och har sedan dess utkommit med ett åttiotal böcker, däribland romaner, diktsamlingar och essäsamlingar.

Berättelser om lyckliga människor publicerades första gången 1981.