Katten blev sjuk och dog en av vårens vackraste dagar.
Det utlöste en stor vrede i mig över själva Försvinnandet, kattens och mitt eget. Vrede över naturens
obeveklighet: begär, födelse, död.
Javisst, det är det enklaste av allt verkligt vetande, men hur kunna nöja sig med det?
Över kattens kallnande kropp såg jag hinnan som omger allt. Den kosmiska fosterhinnan.
Vacker och oemotståndlig med sin motbjudande inbjudan till dans.
Så går jag in och ut från återkomst till återkomst.
Ingela Strandberg