"En uppgörelse med nationalscenens romantiska konstsyn och en inifrånskildring av en dysfunktionell familj."
Dagens Nyheter
"Om man är någorlunda intresserad av Dramaten, av teatern, konstnärliga processer eller maktstrukturer generellt, är det oupphörligt intressant. Jag slukar Antiorganisationen i ett nafs, och läser intresserat om hur gamla föreställningar om konstnären lever kvar..."
Expressen
"Antiorganisationen är en klar och välskriven skildring av teatern som arbetsplats."
Sydsvenskan
"Kanske kan Antiorganisationen bidra till att sätta extra ljus på de strukturella förändringar som krävs för att rätta till problemen."
BTJ
”Plötsligt hördes höga röster hördes bakom mig, människor som var upprörda. Det var Dramatens chefer som kom gående i snabb takt i mörkret bakom mig. De hade precis som jag läst uppropet och visste liksom jag vad som just hade hänt: en bomb hade slagit ner, ett sår hade öppnat sig."
Vanja Hermele befann sig redan på Dramaten med sitt forskningsprojekt om jämställdhet och maktstrukturer i teaterns vardag när uppropen metoo, tystnadtagning och så småningom också metoobackstage publicerades, och kastade nytt ljus både på forskningens frågor och teaterns vardag.
Som enda inifrån-skildring ges läsaren, utifrån ett material bestående av timmar av bandade intervjuer och hundratals deltagande observationer, en unik inblick i den dagliga verksamheten på en av de mest uppmärksammade – men också slutna – kulturorganisationerna i Sverige under en ovanligt turbulent tid; Dramaten under metoo.
Men framförallt är Antiorganisationen en berättelse om det dagliga nötandet av ojämställdhet i en teaters vardag, en vardag som föregick uppropen, till viss del pågick under uppropen och som kommer att finnas kvar långt efter dem – om den inte lyfts fram, analyseras och hanteras på rätt sätt.
