I det gamla testamentet lär vi känna Daniel som tjänade det babyloniska hovet och överlevde flera kungar. Daniel står som symbol för den trofaste och hans berättelse är en diasporaskildring.
I "Daniels" bok ställer Daniel Boyacioglu frågan vem denna Daniel skulle varit idag? Vad säger han om det Sverige som lovat honom fred, men där gatuvåldet tagit hans kusin? Hur möter han rasblindhetens förgörande tystnad? Och hur tjänar han bäst sitt land?
