Katja växte upp och utvecklades till en öppen, utåtriktad, varmhjärtad kvinna. Hon är idag en mångsidig stark kvinna som efter varje nederlag bara tycks bli ännu starkare. Men starka, intelligenta kvinnor skrämmer ofta människorna omkring sig, särskilt männen, och Katja har därför svårt att hålla ihop sina relationer. Hon lever alltid på defensiven och drar sig hellre ur i förtid än att stanna och bli sårad. Hon har haft nog av sådant i sitt unga liv. I andra sammanhang är hon precis tvärtom, alltid beredd på kamp. För rättvisan, för sin kunskap och för sin plats i samhället. Hon har alltid garden uppe. Vågar inte sänka den för risken att bli sårad eller trampad på. Vågar inte luta sig tillbaka. Hon faller ofta och hon slår sig, men reser sig alltid igen. Hon gråter lite, tycker lite synd om sig själv en stund, men borstar av sig sorgen och förtreten, suckar, kavlar upp ärmarna och går vidare utan att se sig om. Hennes motto är att det som skett har skett och ögonen ska vara riktade framåt inte bakåt.
Denna tredje och sista bok i Berättelsen om Katja avslutas med att Katja blivit vuxen och lämnat sitt gamla liv bakom sig. Hon vänder blad och börjar en ny epok i sitt liv, fri och stärkt av sina erfarenheter. Liksom Scarlett i «Borta med vinden» säger Katja:
«Trots allt - imorgon är en ny dag»...
