Varifrån kommer rösten egentligen? Uppenbarligen inifrån, uppenbarligen ur munnen. Men ändå från ett osynligt ställe, ett högst vagt och ogripbart inre.
Ja, rösten är en av dessa frågor som blir mer komplicerade ju mer vi tänker på dem. Rösten är både natur och kultur, både personlig och socialt inlärd, både ljudobjekt och meningsbärare. UKON:s poetiska essä är fylld av exempel från havererade poesiuppläsningar, en tjugoårig psykologpraktik, barndomsminnen och Emily Dickinsonska läsefrukter och tar oss via hicka, körsång och födsloskrik till såväl felsägningar, rösthallucinationer som sirener - och en döv fars sista ljudinspelning på ett trasslande kassettband.
"Den kunskap med vilken Ukon rör sig över komplexa fält gör Glömskans bibliotek till ett ljuvligt svävande exempel på den svåra essägenren." Karin Johannisson
