När man når förnuftets ålder och ser tillbaka på ett liv av osanningar, står en sak klar: att tala sanning är en sällsynt och nästan onaturlig handling.
Här utforskas lögnens anatomi, från den första nålen i barndomen till de storskaliga, stumma lögner som civilisationer vilar på. Genom en fräsch och lättillgänglig språkdräkt blottläggs hur samhället – från kyrkan och pressen till våra egna vardagliga sociala interaktioner – ständigt upprätthåller en tyst pakt. Det är en betraktelse som vägrar att döma de små, mänskliga sveken, men som med skärpa riktar blicken mot de kollektiva lögner som tillåter orättvisor att fortleva.
Denna moderna utgåva navigerar genom historiska anekdoter och skarpa observationer om människans natur. Berättaren tar med läsaren på en resa där gränsen mellan artighet och falskhet suddas ut, och där den största lögnen av alla är påståendet att osanningar inte kan överleva. Det är en text som utmanar läsaren att se igenom den tysta bekräftelsens mekanismer och ifrågasätta varför vi så ofta väljer att upprätthålla skenet.
