Anna och Lis-Mari möts i mamma Fridas lägenhet i ett litet samhälle i södra Norrland. Frida närmar sig livets slut och de vuxna döttrarna anar tystade berättelser i släktens minnen. Som en fladdrande oro bär Frida mörka fragment från sin mormor Ingas öde. Hon som fördes från Karesuandotrakten söderut, till Piteå och Furunäsets sjukhus och levde där till sin död 1928, men vars grav aldrig har återfunnits.

"Sammanflätning" är en roman om att inte få begrava och sörja, att inte veta, att tystas, söka.

”Det tar fyra generationer att komma över ett krig, säger de, att glömma, läkas. Men det här var väl inget krig? Hon är den tredje generationen. Gammelmormor är punkten, såret, hjärtslaget, rispan, hugget, revan, sedan bär mormor, mamma, hon själv och Lis-Mari revorna och ärren. Om man följer en moderslinje.”

Pressröster:

"Jag skulle bli bekymrad om den inte nomineras till Augustpriset." Arbetarbladet

"Alla stora släkter har sina berättelser som traderas från generation till generation ... alla kan dock inte göra dessa berättelser och tystnader till litteratur som angår läsare utanför familjen. Det kan Raattamma Visén. Hon har ett språk och en gestaltningsförmåga som på ett vidunderligt vis fångar allt det som normalt är svårt att sätta ord på." Dagens Nyheter