I Beate Grimsruds roman möter vi fyra mÀnniskor i yngre medelÄldern: Siri, André, Louise och Tomas. De försöker förstÄ vad det innebÀr att vara vuxen och kastas mellan stark samhörighet och stark ensamhet denna vinter och vÄr pÄ Södermalm i Stockholm. Beate Grimsrud fortsÀtter hÀr att vidga berÀttandets grÀnser, med sin egensinniga blandning av realism och poesi, av absurd humor och filosoferande allvar.
I dag gÄr hon till polisen om lÀkarna inte tror henne. De tror henne inte. Det syns inget barn pÄ ultraljudet. Det syns inget pÄ proverna. Men kvinnan Àr visare Àn tekniken, Àldre och sÀkrare.
Han tÀnkte förr att allt nog blev bÀttre nÀr man blev vuxen. Nu har han varit vuxen ett bra tag. Och? Han gladde sig som barn till exempel Ät att fÄ plocka varorna i mataffÀren helt fritt och helt sjÀlv. Inte sÄ kul.
Det Àr dom det kryllar av som jag Àr förbannad pÄ. Man mÄste umgÄs med dom, man stöter pÄ dom överallt. Dom gifta, mammorna och papporna, dom heterosexuella, dom sinnesfriska. Man blir helt enkelt trött.
Sedan kom en period dÄ jag bara fotade bakhuvuden. Jag samlade ju alltid pÄ saker och nu samlade jag pÄ bakhuvuden. Dom Àr ju inte uttrycksfulla som ansikten och det var det anonyma jag tyckte om. Dom kunde vara jag allihop.
Rymden ett jÀtteöra. Det Àr den det berÀttas för.
