”Hon ber mig räkna upp alla människor jag varit nära och utesluta dem, en efter en. Min kropp har trots allt en egen stadga. Mellan namnen en svärta som når upp till mina knäskålar. Där ovanför är allt utsuddat.”
En skarp, mörk och bråddjup diktsamling med språket som byggsten. Diktjaget bjuds i bokens första del in till en ”omvänd födelse”: Allt ska lämnas tillbaka. I andra delen relaterar barndom och moderskap till varandra genom en bränd, svart punkt och den tredje är en sorgesång över ett släkte gjort av smärta och våld, men kanske också en skapelse. Sista delen, ”Limbo”, vrider om nyckeln i döskallens öga.
