Joseph Brodskys enastående poetiska författarskap strök, vid sidan av allt annat, ett streck över den sovjetiska epoken i rysk poesi. Nobelpristagaren Brodsky var den förste värdige arvtagaren till den så kallade silveråldern, med namn som Anna Achmatova, Osip Mandelstam, Marina Tsvetajeva och Boris Pasternak. Efter landsförvisningen från Sovjetunionen 1972 var han också en aktiv deltagare i det offentliga samtalet i Väst. Hans röst var auktoritativ, hans åsikter omstridda, han mötte ofta motstånd men lämnade ingen oberörd. Han ägde en betydande karisma, men var en sammansatt människa som aldrig gjorde några försök att dölja sina antipatier och de sidor av sin personlighet som av många uppfattades som direkt osympatiska. Mytbildningen kring honom är därför minst lika omfattande som de seriösa analyserna av hans verk.
Under tio år, från 1986 till 1995, umgicks Bengt Jangfeldt nära med Joseph Brodsky, framför allt i Sverige, där han tillbringade somrarna. Han har också översatt de flesta av hans verk till svenska. I Språket är Gud analyserar han inte bara Brodskys poetiska verk – han belyser också människan Brodsky och komplexiteten i hans karaktär. Stort utrymme ägnas Brodskys vistelser i Stockholm och skärgården. Framställningen bygger, vid sidan av Brodskys egna texter, på intervjuer, memoarer, personliga hågkomster och samtal med flera av poetens närmaste vänner, bland andra Susan Sontag. Boken är illustrerad med många unika bilder.
