Att bli mor- eller farförälder till ett barnbarn med funktionsnedsättning är annorlunda. Inget blir som man har tänkt sig. Ibland talas det om att man som mor-eller farförälder upplever en tredubbel sorg. Sorgen över sitt egna barns situation, sorgen över barnbarnets svårigheter och sorgen över det barnbarn som man inte fick. Jag känner igen mig i beskrivningen, men sorgen var hela tiden blandad med den stora kärleken till mitt barnbarn. Egentligen har jag aldrig känt sorg över det barnbarn jag inte fick.
Den här berättelsen handlar mycket om mina känslor och tankar som mormor till ett annorlunda barnbarn. Och om hur jag fick förmånen att jobba som personlig assistent och hjälpa Alicia framåt i sin utveckling. Men den handlar också om mitt barnbarn som kom till världen med stora hinder och som kämpar varje dag. Om hennes kamp att steg för steg kunna uttrycka sig och påverka sin situation utifrån sina förutsättningar. Hur små, små steg framåt så småningom blir ett stort steg. Hur viktigt det är att ge alla den här möjligheten. Det är varje människas rättighet att få tillägna sig ett språk.
