Sju vänner samlas i ett sommarhus vid en skogssjö. Det är midsommar och när veckan är slut ska två av dem gifta sig. Under några förtrollade dagar solar sig vännerna i varandras sällskap, de diskuterar, flirtar, badar, spelar smarta, iscensätter överdådiga middagar och grubblar över om man egentligen bör agera på sina förbjudna förälskelser eller inte.
Sylvia är i ett tryggt förhållande med sin flickvän Charlie, men har aldrig riktigt kunnat släppa brudgummen Esben. Kvitten känner sig äntligen hemma i sin kropp och är redo för nästa skogsrejv, men plötsligt finns där barn som ska nattas, och Gry har tagit med sig sin man Adam, som går runt och ser ut som en reklamfilm för heterosexualitet. Karen ser visserligen fram emot att gifta sig, men hon ser ännu mer fram emot att vara tillbaka på jobbet. Och mitt ibland de kvicka samtalen kämpar Gry med känslan av att vara banal i jämförelse med sina excentriska vänner.
"Bara till naveln" är en modern midsommarnattsdröm om vänskap, kärlek och begär, och om längtan efter att allt vore annorlunda.
”Att som debutant inte bara försöka fånga midsommarens flyktiga magi i romanform utan dessutom göra det som en parafras på Virginia Woolfs ’Mot fyren’ kräver mod på gränsen till arrogans men - Ernst får det att fungera. Ja, det fungerar faktiskt. Och det beror på romanens andlöst vackra bildspråk … Ge mig ett åsnehuvud och kalla mig förtrollad, men jag är beredd att utnämna ’Bara till naveln’ till en potentiell blivande sommarklassiker.” Dagens Nyheter
"'Bara till naveln' är underhållande och svår att lägga ifrån sig, men framför allt är det en otroligt träffsäker skildring av millennial-generationen, som jag ju själv tillhör. Det slår mig att jag har träffat alla de här personerna – eller åtminstone delar av dem. Jag kanske till och med är en av dem själv? Den skarpa generationsskildringen är romanens stora behållning." Borås Tidning
"Linea Maja Ernst är medveten om satiren i varje porträtt, där persongalleriet på ytan verkar överträffa de ideal som präglar den småborgerliga och överestetiserade medelklasstillvaron ... Översättaren Felicia Stenroth lyckas verkligen förmedla ironin i dessa symboliska projekt." Göteborgs-Posten
"Linea Maja Ernst bjuder på satir varvad med ömhet för en generation humanister som fick höra att de kunde göra vad de ville, men som ändå fastnade i det lilla kärnfamiljelivets nät." Sveriges Radio
