Hon kände hur remmen drogs allt hårdare kring hennes hals. Hon försökte spjärna emot, försökte spänna sina halsmuskler. Men remmen drogs åt allt hårdare. Hon försökte riva loss den med sina naglar, desperat slitande i vad som verkade ha förvandlats från ett smycke till att bli ett verktyg för att ta hennes liv. Paniken och skräcken växte inom henne. Kroppen pumpades full med adrenalin när hennes hjärna gjorde ett sista förtvivlat försök att få hennes kropp att ta sig loss ur remmens grepp. Fingrarnas slitande mattades av och övergick allt mer till att bli ett uppgivet krafsande. Andningen hade blivit till ett svagt ansträngt väsande, fradgan löddrade kring hennes mun och ögonvitorna hade fått de kraftiga blödningar som var den oundvikliga följden av strypning. Hennes kropp gav upp, ett sista väsande kom ur hennes hals och sedan sjönk hon ihop. Greppet kring remmen lossnade och lät henne falla till marken. Hon landade på knä och med en brysk knuff i ryggen föll hon framstupa i myrvattnet.
Vid en arkeologisk utgrävning hittas liket efter en förvunnen kvinna. I närheten finns en tidigare övergiven by som nu bebos av en okänd religiös församling. Finns det något samband? Den tidigare polismannen Fredrik Nilfors hamnar trots sin uppenbara ovilja mitt i utredningen.
