"När han betraktar henne blir hon två; den som sluten och främmande packar den vidöppna väskan och den som är minnet av henne och han tänker att den första, den i rummet, den skarpare; visst kan hon resa, men den andra, skuggan; hon är omistlig."

Avskeden är djupt skiktade i Linda Örtenblads första roman. I närheten av en kräftodling växer avståndet mellan två människor, deras foster försvinner spårlöst i kroppen. I en vinterträdgård ligger en apatisk man i sin hammock. En liten självmörderska håller kaminen intill honom varm och begraver smådjur i trädgården. På stranden utanför en forskningsstation tar en flicka långsamt farväl av sin bästa vän Boee, apan som färdats i rymden. I tre berättelser med gemensamt blodomlopp brister och återbildas världen i en anatomisk teater.