”Pfuuuiiitt” ljöd tågvisslan och tåget saktade in med gnisslande bromsar. Miranda steg av tåget med en resväska i varje hand. Hon promenerade längs med den smala stigen som kantades av syrener och andra buskar. Efter en stund såg hon hur havet bredde ut sig framför henne. Vattnet var mörkblått och kluckade stilla. Sanddynerna var höga och gräsbevuxna. Vita fiskmåsar flög omkring och skränade. Utsikten var häpnadsväckande!
Miranda var en ung kvinna och hon såg framemot en sommar vid havet. En sommar som hon sent skulle glömma…