Vid en gejmingdator i en etta i Södertälje sitter Dennis och styr över cykelbud i en chatt. Han är dispatcher på Foodora och har till uppgift att driva på de bud som är för långsamma eller ber om raster, allt för att hålla igång flödet. Ibland tycker han synd om buden, lika ofta blir han irriterad på dem och kallar dem slöa, fuskare. Han liknar sig själv vid historiens slavdrivare, klämd mellan buden nedanför honom och ledningen ovanför honom. Avskydd från båda håll.
I uppföljaren till hyllade Cykelbudet flyttar Anders Teglund upp en nivå i hierarkin och skildrar en annars osynlig del av gigekonomin. Han väver samman Dennis arbetsdag med beskrivningar av slavdrivarens position genom tiderna. Här finns den privilegierade undersåten i form av medlöpare och kollaboratörer. Från Malinche, slavflickan som tolkade åt Cortés, till Josiah Henson som höll i piskan men som inte ville slå, till judiska kapos som tvingades döda sina medfångar i förintelselägren, Frederick Taylor som gjorde fabriksarbetare till robotar och mellanhanden som hämtar kobolt av tvångsarbetare i dagens Kongo. Och den som ser till att cykelbuden levererar pizzor i alla väder i våra städer.
Det är en mörk berättelse om ett samhälle med allt större segregation, där bekvämligheten hos dem som har det bra går före villkoren för dem som inte har. Om hur gamla mönster återupprepas ännu i vår tid. Slaveriets spöke tycks hemsöka oss.
