Hon sitter på samma plats som vanligt: på den vingliga barstolen i ett av barens hörn. Hon samtalar aldrig med någon av de andra gästerna, hon dricker alltid samma vin och sitter oftast djupt försjunken i en bok. Hennes hy liknar skörheten hos en marmorstaty som aldrig vidrörts, och jag vill bli den första att vidröra den.
Plötsligt känner jag hennes blick på mig och när hon ska betala frågar hon om hon får bjuda på ett glas när jag har slutat. Min puls rusar de två timmar som återstår av mitt pass, och när klockan slår elva går vi vidare ut i natten och den fortfarande tryckande julivärmen.
