Farfar var jÀmt sÄ noga, lÀmnade inget halvgjort. Det han hade pÄbörjat slutförde han ocksÄ. Han sa:
â He som ska göras, ska göras ordentligt! Annars Ă€r he lika bra att lĂ„ta bli...
Men sin ilska förmÄdde han aldrig visa, inte helt och fullt. Han fann sig i allt och blev han riktigt upprörd sa han bara:
â Jag blir nĂ€stan som arg nĂ€r jag tĂ€nk pĂ„ det...
Mer vart det inte för honom.
I En stilla vrede ger Ă ke Lundgren ett starkt och kĂ€rleksfullt portrĂ€tt av en man som fann sig i allt. â NĂ€stan. För inom farfar bodde en stilla vrede som en dag, sent i hans liv, skulle vakna och slĂ„ ut i full blom.