Sett i det strömmande vattnet med den kompletterande fortsättningen och hört i den viskande vinden är en titel som anger en återkommande utgångspunkt och syftar på minnesbilder och föreställningar som skådats i fantasin. Tillsammans bildar textavsnitten vad som kanske kan kallas en roman-mosaik eller en prosa-symfoni. Vissa teman vänder tillbaka i olika variationer och får genom sammanställningarna förändrad innebörd.Boken är avsedd att läsas inte bara som en samling fristående prosastycken utan som en komposition där de olika inslagen har betydelse för varandra.Vad som eftersträvas är en helhetsverkan där självanalys och yttre upplevelser, närbilder av varelser och ting, symboliska situationer och historiska myter antar en hallucinatorisk karaktär, för att framstå som en förening av självporträtt och tidsmålning, med perspektiv bakåt och framåt.