Citat:Vendela lade händerna på stenen och kände med fingrarna i de tomma groparna. ”Folk har kommit hit i århundraden för att vila och glömma resten av världen en stund.” Per såg sig om. ”Det verkar som en bra plats för det.” ”En bra plats? Jag vet inte… Men tiden går saktare här.”
Genom kalkstenen vid den öländska kusten löper blodläget, ett mörkrött stråk som man förr sades vara förstenat blod från en strid mellan trollen inne i berget och älvorna på alvaret.
Ovanför klippkanten vid det övergivna stenbrottet i byn Stenvik står nybyggda lyxvillor sida vid sida med stenhuggarnas små baracker.
Vid påsk, när snön smält, får flera av husen nya invånare som flyttar in och måste lära sig att komma överens. Men grannsämjan fungerar inte alltid som det är tänkt och svartsjuka och misstänksamhet börjar gro bakom husväggarna. Den här våren kommer flera personers liv att förändras för alltid.
På andra sidan byvägen har den 83-årige skepparen Gerlof Davidsson flyttat tillbaka till sin lilla stuga för att se flyttfåglarna anlända och njuta av vårsolen, kanske för sista gången. Men friden störs när han återfinner sin döda fru Ellas dagböcker.
Gerlof får ännu mer att fundera över när en förvirrad gammal man från fastlandet dyker upp på hans tomt och påstår att han är jagad, innan han ger sig av mot stenbrottet. Det korta mötet drar in Gerlof i en gåtfull historia där gamla synder verkar straffas av en okänd hämnare.
Blodläge är den tredje fristående spänningsromanen av Johan Theorin. Liksom föregångarna Skumtimmen och Nattfåk är det en berättelse om konflikter mellan gammalt och nytt, mellan öbor och fastlänningar, mellan traditioner och turism, och om hur nästan bortglömd folktro bryter in i det moderna samhället.
