”Jag skriver inte för att du dog. Du dog för att jag skulle skriva, det gör en stor skillnad.”
Den andra dottern är ett brev till författarens äldre syster, som hon aldrig fick träffa eftersom systern dog vid sex års ålder, två år innan hon själv föddes.
På enbart sjuttio sidor lyckas Annie Ernaux skriva berättelsen om att växa upp som den ”den andra dottern”, hon som aldrig skulle ha fötts om inte den första dottern hade dött, eftersom familjens ekonomi bara tillät ett barn. Det är en gripande berättelse om det osagda, den hemliggjorda. Flickan Annie råkar vid tio års ålder höra modern berätta för en väninna om den förstfödda, hon som dog ”som ett litet helgon”. Och genom livet insisterar en fråga på svar: Varför du, varför jag?
