1588 publicerade Michel de Montaigne del tre av Essayer. Det unika tilltal som präglar Bok I och II hade då gått in en ny fas, som präglas av kritisk reflektion och tillbakablickande. Montaignes ordlekar och metaforer har mognat, och det förekommer inte sällan spetsfundigheter: »om ena skon sitter snett låter jag både skjortan och kappan sitta snett, halvdan bättring är inget för mig«.
Jan Stolpes lovordade översättning av Montaignes Essayer utgår från 1595 års manuskript, som redigerades av Montaignes »andliga dotter«, Marie de Gournay, som även författade en tidig text om kvinnors rättigheter. Bok III innehåller utöver kommentarer även index för de tre volymerna.
Omslaget till Bok III är hämtat från Salvador Dalís surrealistiska utgåva av Essayer, som publicerades av förlaget Doubleday 1947. Dalís Essayer trycktes i 1000 exemplar, och betraktas idag som en raritet. Omslagsbilden hämtar sitt namn från kapitlet Om fåfänglighet:
»Jag kände en adelsman som redovisade sitt liv enbart med hjälp av sin mages funktioner. I hans hem stod en rad pottor för de senaste sju åtta dagarna uppställda för begrundan. Detta studerade han och reflekterade över, alla andra ämnen stank för honom. Här finner man, en smula snyggare presenterat, en gammal andes exkrementer, än hårda, än lösa, alltid osmälta.«
