Den här historien är en fiktiv berättelse om en ung man från1800-talets första hälft som på ett olyckligt sätt drabbades av den tidens snabba samhällsomdaning.
År 1837 mördades fängelsedirektör Hans Canon på Malmöhus slott. Slottet var ett nystartat fängelse, kallat Malmö Correctionella Arbetsfängelse, och hade uppemot tusen fånga trots att det inte var beräknat för fler än sex hundra. Förhållandena var hårda och anstalten otrygg. Varken interner eller personal kände sig säkra.
Mördarna var två unga män. Den ene, Johan Wahlgren, kom från Stockholm, och den andre, Carl Fredrik Carlquist, kom från Norrköping.
Under den här tiden - början av 1800-talet - förändrades den socioekonomiska situationen för många i Sverige. Barnadödligheten i bondefamiljernas barnaskaror minskade, för nu började freden, vaccinet och potäterna” (Tegnér) göra sig Mordet på Hans Canon gällande. De allt fler överlevande syskonen i de växande syskongrupperna kunde inte längre leva av det föräldrarnas jordbruk gav. Landsbygdens folk sökte sig då till de större tätorterna och tog anställning vid de snabbt expanderande textilindustrierna.
Från att ha att levt som bönder, i relativ frihet från krävande chefer, blev det svårt för många att underkasta sig den nya samhällsordningen och anpassa sig till fabriksarbeten. Carlquist och Wahlgren kan ses som offer för sin tid.
Till min berättelse har jag sökt efter uppgifter om både Wahlgren och Carlquist. Men eftersom den information jag kommit över är mycket knapphändig, har jag valt att låta läsaren följa, endast en av dem, Carl Fredrik Carlquist.
