Kommer en dröm och veckar
vattnets yta, går en
främling där och tänker
var någonstans,
var sätta foten, det blåser upp
och löv yr ur hans människa.
I Ulf Erikssons dikter ses våra dagar än högt uppifrån än långt inifrån. Där råder klarhet i obegriplighetens rum. Dikterna är eftertänksamt reflekterande, men i dem finns också konkreta iakttagelser och fantastiska bilder. Inte minst staden och dess dagrar är starkt närvarande – inklusive Högdalen där han är uppvuxen.
