Malin hade lagt skulden för sina synder pÄ Àn det ena, Àn det andra lÄngt upp i Ären, men nu hade hon för lÀnge sedan insett att hon hade sig sjÀlv att skylla. NÀr hon offrade sig för sin familj och sa ja till det olycksaliga Àktenskapet med Johan hade hon intalat sig att hon förtjÀnade nÄgot bÀttre. Att Àven hon hade rÀtt till kÀrlek. Men ingen hade rÀtt til nÄgonting över huvud taget. Man fick ta livet som det kom, men det hade hon vÀgrat att finna sig i. Hon hade tagit för sig utan att ens ha dÄligt samvete. Hon hade ansett att hon var i sin fulla rÀtt att Àlska Jo. Men Gud hade varit av en helt annan mening. Sedan dess hade han straffat henne dagligen och hon hade förbannat honom för det. Nu stod det klart för henhe att hon troligen förtjÀnade sina sorger. Ingen mÀnniska lekte ostraffat med andras liv ...